Nyss åkte min dotter och hennes pojkvän härifrån. Dom var här för att säga hej då. Imorgon åker dom till Turkiet och är borta en vecka. Det är första gången som dom båda åker utomlands ihop och det är också andra gången någonsin som min dotter åker utomlands. Första gången var hon 10 år och vi åkte ner ett gäng på 15 personer till Mallorca. Min familj och mina fastrar med familjer. Den resan levde vi länge på efteråt.
Jag kom på idag att jag är nog ganska nervös över att hon åker utomlands. Handen på hjärtat är hon inte riktigt den där personen som har koll och glömmer lätt saker. Som nu i en veckas tid ungefär när jag skulle ta hand om hennes två blommor eller Izas egen bädd. Den bädden har jag nog tjatat om i flera månader men hon har alltid glömt den.
Igår kom hon för att lämna Taxifreekatalogen som jag skulle beställa lite ur och jag påminde henne flera gånger innan hon åkte hemifrån.

Jag: -Glöm inte blommorna och bädden nu då
Dottern: -Nej det ska jag inte göra
-påminner henne ytterligare flera gånger-
Dottern plingar på dörren.
Jag: -Vart har du blommorna??
Dottern tittar på mig, illröd i fejjan, flinar och säger:
- Dom glömde jag och det regnar ju ute så jag tog inte med bädden.

Idag kom dom då igen för tredje dagen och KORS i taket, både blommorna OCH bädden var med. Halleluja säger jag bara.

Små händer fattar glest kanske?