Jag är så fruktansvärt glad över att jag inte på något vis är sjukskriven längre. Jag slipper oroa mig över att jag ska bli utförsäkrad trots sjukdom eller svår värk. För 2 år sen fick jag svår ishias och diskbråck och var helt sjukskriven i några månader. Under den här tiden kunde jag inte stå upp mer än 5 minuter i taget för att ishiasen var så fruktansvärd. Jag låg mest i sängen, på alla fyra och gungade för det var det som var skönast eller också låg jag på rygg med min dotters gamla leksaksback under knäna, annars kunde jag inte göra så mycket. Där jag bodde förut var det 50 meter till busshållsplatsen, jag fick stanna 3-4 gånger på den korta vägen för att sätta mig på huk. Har man Ishias så strålar det ut i benet så det nästan viker sig och det blir outhärdligt att stå upprätt. Jag var hos en sjukgymnast som gjorde helt fel, jag fick ligga på värme i 40 minuter och jag somnade alltid. Värme ska man inte ligga på när man har ishias, utan kyla! Efter ett tag så gav ishiasen med sig men jag hade svår diskbråck. Trots det började jag jobba 25 % och jag GICK ner till jobbet trots att det gjorde skitont i ryggen men den bästa medicinen var just att gå så mycket som möjligt och nu när Ishiasen var borta så trotsade jag smärtan och gick och gick. Det tog mig 50 minuter att komma till jobbet och jag kunde ha tagit bussen men jag gick. Jag började sen att jobba 50% men efter några veckor blev det värre och jag blev helt sjukskriven igen. Jag fick tid för magnetröntgen och har man diskbråck så är det inte skönt för fem öre att ligga på rygg helt blickstilla som man är tvungen till i nästan en timme. Diagnosen blev svår diskbråck och förslitningar i hela ryggen. Så är det när man är ung och tror att man har en rygg av stål och man lyfter på fel sätt eller tar för tunga saker själv.
Jag blev så småningom bättre och jobbade 50 % fram tills jag blev uppsagd från Electrulux den 1 dec förra året. Direkt var Försäkringskassan på mig, efter mig med blåslampa, ville att jag skulle kunna gå upp till heltid vilket jag försökte förklara att det var helt omöjligt då jag kan bli liggandes i flera dagar efteråt om jag jobbar mer än 50 %. Jag gick till en ortoped för ny bedömning och han klämde lite här, tittade lite där och konstaterade att diskbråcket var borta. What? Jag hade ju lika ont i ryggen fortfarande. Nehe då, det är skrivet på pappret att jag inte har diskbråck längre och det hade ju Försäkringskassan fått reda på så nu skulle jag bli utförsäkrad minsann. Detta var i mars i år och jag fick en praktikplats på ett ställe med folk som verkligen förstod min situation och lät mig göra uppgifter som jag kunde utföra utan att få allt för ont och fick jag ont så kunde jag göra annat istället. Så med detta kan jag bara säga, jag är så glad att jag hann få A-kassa istället för att hamna i Försäkringskassans klor. Jag har en inkomst om än en liten sådan men jag är inte helt utan som många av dom som blir utförsäkrade blir. Jag är inte en av dom.