Ibland undrar jag om jag verkligen är släkt med min släkt. Vi har flera som har gröna fingrar, bl a min syster, pappa och morfar. Medan syrran enbart brutit sin arm när hon ramlade ner för en gungställning har jag genomgått en hel del och legat på sjukhus mest i hela släkten tror jag. 8 operationer i öronen, borttagen galla, bortopererad blindtarm, diskbråck med tillhörande jävulsk ishias, ulcerös kolit (tjocktarmsinflammation), hörselskadad men bär hörapparat, kan inte gå långa sträckor för då får jag ont i fötterna.. det är säkert mer men kommer inte på nåt mer nu. Men iallafall, gröna fingrar har jag verkligen inte heller. Som mest har jag haft blommor som överlevt ett år. Igår när jag städade så stod jag med mina 2 enda blommor framför mig. Ska jag slänga dom eller ska jag försöka att få lite liv i dom tro? Det såg ut som om det var lite grönt bland allt det bruna iallafall så jag tog dom till köket, tog bort allt det bruna, dränkte dom i vatten och ställde tillbaka dom. Nu har jag bestämt att jag ska försöka få dom att komma igen innan året är slut. Den 1 januari åker dom i soporna om dom inte visat någon som helst livstecken. Vad tror ni? Kommer jag klara att blåsa liv i dom?