Idag åt jag ravioli. Ja jag är fattig men även om jag hade vart miljonär så hade jag då och då köpt hem en burk bara för att det är så gott. När jag hällde upp innehållet i en kastrull så hörde jag nästan en röst säga:

-Öh Sune, vell du låna ena tia?! (på västgötska förstås)

Jag gillar ravioli! Kan jag få göra det? Och jag älskar också fiskbullar i hummersås. Det är billig mat, jag föredrar hellre det än nån rätt som jag inte ens kan namnet på och lika gärna kan vara tjurballe! Jag tar inte i ballar, jag suger inte ballar och jag ÄTER allra minst ballar! Ja jag vet, jag har en dotter, hon var inte ett misstag utan en välsignelse, att sen hennes pappa var en pitt hör inte hit. Spelar ingen roll hur många miljoner han gav mig varje lördag kväll när ljuset hade släckts eller söndag morgon efter en blöt kväll och jag trodde det fortfarande var lördag eftersom tidsuppfattningen var lite dimmig. No more pitts for me liksom! No more bushes for me either thank you. Min engelska är så fruktansvärt bra faktiskt.




Som när jag gick i mellanstadiet och fick syrrans brevväns syster i Liverpool som brevvän. Det blev inte många brev skrivna från mig för syrran kollade igenom dom och hela papperskorgen fylldes av mina engelskstapplande brev. Minns starkt hur jag började ett brev och syrran var tvungen att skriva till sin brevvän att det nog får vara slut med brev från mig eller också får June (som min brevvän hette) skaffa sig en tolk!

-Hi June, how do you feel you?
Det var ju dömt redan på förhand för sjutton.

Jag satsade på att ha brevvänner i Sverige istället. Hade en pennfajtare (ja det hette ju så på den tiden) som hette Signe och hade glasögon som coca-colabottnar och en gigantisk tågräls med hår som locktången fått jobbat hårt med. Hon hade kaninhoppning som störta hobby och i nästan varje brev så låg det ett kort på hennes Stampe (ALLA kaniner hette så på den tiden) som hoppade över ett hinder som var 2 cm högt ungefär. Väntade verkligen varje dag på hennes brev...eller inte.

Idag har jag sett Henrik Schyfferts 90-tals show. Jag har egentligen aldrig gillat den killen men jag blev imponerad, han blottade sig och sin barndom fullkomligt och jag kom på mig själv med att jag skrattade högt på flera ställen. Han är ju rolig. På 90-talet blev han också utnämd till veckans babe i en tidning. Ja varför inte, han är ju faktiskt rätt snygg.