Dag 25 - En första

Nu  är det ett sånt där tema som jag inte riktigt vet vad dom menar. En första? Vad som helst? Vi tar mitt första husdjur då.

Vi hade tidigare varit hos bekanta till mina föräldrar. Dom hade en taxkennel. Jag kunde knappt åka därifrån för jag ville så gärna ha en. Pappa som var ledare för Brukshundsklubben hade hellre velat ha en Rotweiler.

När jag fyllde fem år så fick jag presenter som vanligt på morgonen och jag var besviken att jag inte hade fått nån hundvalp. Timmarna gick och på kvällen skulle vi ha kalas i mormor och morfars sommarstuga (samma sommarstuga som syrran tog över sen, samma som vi hade julafton i igår). Jag öppnade dörren och skulle precis krama mormor när jag såg en liten krabat i köket. Den gläfste och jag skrek till, inte av glädje utan av skräck och fasa. Det var en taxvalp! Jag var livrädd och stod mest högt på en stol medan den glatt försökte hoppa upp. Varför jag var rädd vet jag inte, kanske lät den inte som dom i kenneln (den kom från samma kennel men ändå).

Nicki som valpen fick som namn följde med oss hem men jag var lika rädd, ja i flera dagar faktiskt. Jag satt på diskbänken hemma och mina föräldrar fick bära omkring på mig. En dag hade väl Nicki tröttnat på att försöka få mig som vän och låg i mina föräldrars säng när jag gick dit. Jag satte mig på kanten och sträckte fram handen, hon slickade på den och jag märkte att hon inte var farlig, sen den dagen sov hon inne hos mig, nedanför mina fötter.

När jag gick i mellanstadiet och vi barn var i skolan längre och mina föräldrar jobbade heltid och inte hade en möjlighet att åka hem och gå ut med den så fick min mormor och morfar ta hand om henne istället dom var ju ändå pensionärer. Jag var hemma hos dom ofta för att umgås med min hund men sen i högstadiet tröttnade jag och Nicki hade ju börjat se min mormor och morfar som sin husse och matte istället så hon saknade mig säkert inte. 

När hon var 14 år så fick man inte ens klappa henne, hon morrade och när jag kände lite på magen så var det massor med cancerknölar. Hon fick avsluta sina dagar på Skara djursjukhus men hon var ju gammal och hade ont så det var bättre det som skedde.

Tyvärr hittar jag inga kort på henne men hon var fin...och hon var mitt första husdjur.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback