You can call me Manboy

Ända sen jag hörde Eric Saades låt Manboy i lördags på Melodifestivalen så har jag den i huvudet, jag nynnar på den och bara längtar till den kommer igen i Globen, om jag inte får den som tinnitus innan dess vill säga för då vill jag nog inte höra den igen. Skit samma om det inte var han som sjöng när han stod i "duschen", låten fastnar, låten är skitbra tycker jag.

Just nu rockar jag loss på A-teens, jag VET vad ni tänker men dom låtarna är faktiskt bra. Undrar om inte jag ska ta reda på om jag faktiskt föddes 1969 eller om det var 1999? Jag kanske inte alls fick ett dragspel julafton -74 av morfar, kanske inte alls fick en hund när jag fyllde 5 år. Jag fick en liten taxvalp samma dag jag fyllde 5 nämligen. Vi åkte till mormor och morfar och där var hon, liten men fy fan va hon skällde, jag var livrädd för den där saken och folk fick bära runt på mig för hon inte skulle få tag på mig med sina sylvassa tänder och som jag då tyckte hemska ögon. Hemma satt jag på diskbänken tills nån hämtade mig ändå hade jag varit med i en kennel och tittat på en taxvalp men denna var något som var taget ur en skräckfilm tyckte jag. Jag tror nog inte det tog så lång tid innan dom övertygade mig om att hon var glad över att se mig, att hon ville leka med mig och då inte som mat. Det dröjde väl 1 år så fick min syster en hon också. Den taxen var rolig, hon var rödbrun i pälsen och lockhårig och mjuk. Hon kunde skratta ja inte högt men hon kunde le iallafall. Pappa var ledare på Brukshundsklubben på den tiden, han som hellre ville ha en Rottweiler för ingen annan ledare hade en liten gläfsande sak. Båda hundarna blev med där och snacka om att jag blev stolt när min hund fick pris i en tävling där många schäfrar och andra stora hundar var med. Det var hon som en sommar kom med en harunge i munnen från skogen, släppte den framför min morfar och sprang ut igen, kom ytterligare en gång med en till harunge, det slutade med 5-6 stycken. Mamman till dom små hade nog övergett dom eller om nu min hund tog dom ändå det vet jag inte. Men hon agerade mamma, morfar byggde en uteplats åt harungarna med hönsnät och ett litet hus medan Nicki min hund låg utanför och vaktade. Jag och syrran matade dom med varm mjölk i såna där godisnappflaskor med surt och salt ni vet, ni som är uppvuxna på 70-talet vill säga. Tyvärr så tog räven dom alla eller om dom lyckades rymma det minns jag inte.
Eftersom mina föräldrar jobbade och vi barn gick i skolan så fick hundarna vara själva så länge så min hund fick mormor och morfar när dom gick i pension och syrrans hund kom till min farfar som var ensam och behövde sällskap. Den hunden blev bortskämd, han matade henne med bättre mat än vad han själv åt och eftersom han inte kunde gå så bra så blev hon tjock, jag var där en gång i veckan och tog henne till skogen så hon fick springa av sig, ja så gott det gick med den övervikten. Till slut orkade hennes lilla hjärta inte mer, hon dog hos farfar på en tröskel 14 år. Min hund blev också 14 år men hade hela magen full med tumörer. Nån mer hund vill jag inte ha.


Kommentarer
Postat av: Hillevi

Åh, ja rart skrivet! Jag kan sakna hund jättemycket ibland men det går ju inte just nu. Men betämde för ca 20 år sedan att jag ska ha en chihuahua när jag blir gammal, den ska jag sätta i korgen på rollatrorn, fast det var ju innan Paris Hilton och allt vad de heter..

Jag gillade Pauline, inte för att jag kan nynna på den, men det trillade in just då.

2010-02-15 @ 17:41:51
URL: http://ihuvudetpahillevi.blogg.se/
Postat av: Anonym

Haha, den fastnade i skallen på mig direkt också... :-)

2010-02-15 @ 18:24:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback