Äntligen då!

Då var man hemma igen. Tacka gud för att det var tre kvinnor som gjorde undersökningen för det gjorde inte ens hälften så ont som förra gången då det var en hårdhänt karl som bara körde på i bak...med slangen (dock inte hans egen). Dom frågade hur det gick för mig under hela undersökningen och jag behövde bara morfin en gång och jag skrek inte en enda gång.

En kompis på FB sa till mig att göra som hon gjorde en gång då hon gjorde samma undersökning, när ljuset dämpades, det gjorde jag.

-Vad mysigt att ni släcker ner, nästan som på bio, skulle man kunna få popcorn kanske?!

Min kompis sa att hennes sköterskor inte alls hade humor, det hade mina, dom skrattade som fan och sa att det hade ju vart nåt förstås. Mina hade humor, det var ju bra.

Dom såg förövrigt inget som var allvarligt, dom knipsade av små bitar av tarmen och då är det små, inga stora skinnbitar alltså. Därför blöder jag nu ur arslet men hellre det än att gå hungrig ytterligare 29 timmar. Jag ska snart äta och vet ni hur jävla gött det ska bli eller? SKETGÖTT!

Detta ska jag skicka in till sajten "Snyggast.nu" tänkte jag...eller inte

 

I den blev jag lite hoho (mer än vanligt)

 

Min underbara dotter körde mig dit och hem, under tiden jag var inne på undersökning sov hon i baksätet på sin bil, hon jobbade inatt

 

När man har sovit och inte ätit sen igår så köper man en..jag menar TVÅ cheeseburgare för att trycka i sig under bilkörningen. Mamman blev utan för mamman vågade inte äta för skulle mamman skita på sig i bilen så skulle dottern kasta ut mamman i farten.

 

När man både har sovit och ätit kan man sjunga med till en mixad version av "Främling".

 

Sen kan man bli lite mätt så man nästan somnar igen

 

Mamman är mest bara glad över att undersökningen är över, fortfarande lika hungrig.

 

 

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback