Att "komma ut ur garderoben".
Kortfattat: Jag kom på att jag var bs (japp jag var ju det först) väldigt sent. Det var för 12 år sen som jag råkade på en tjej på en chatt och upptäckte att jag blev attraherad, vi träffades, det ena ledde till det andra och jag var i sjunde himlen, inte i just tjejen utan hela grejen. Pusselbitar föll på plats från hela mitt liv.
När jag var helt säker på att jag var bisexuell så var det dags att berätta för familjen. Jag dejtade en tjej då och hon frågade om hon skulle komma upp (hon bodde 22 mil ifrån) men jag sa att jag nog skulle klara det själv.
På mors dag 2002 när hela familjen var samlad ändå tänkte jag kläcka det. Jag var nervös, jag försökte få ett tillfälle till det hela, jag spelade upp vad jag skulle säga i huvudet. Mellan middagen och efterrätten ställde jag mig upp och berättade det. Jag pustade ut och inte var det många som var förvånade i alla fall. Det var positivt och pappa sa att han nog hade vetat det. Han hade ju märkt hur jag var när jag växte upp. Svarta träskor med motorcyklar på, ville hellre ha en cykel med "limpsadel" osv.
2005 träffade jag en tjej som är mitt senaste ex, vi var tillsammans i 1.5 år och under tiden kom jag också på att jag var flata. Jag kände att jag aldrig mer kunde ha ett förhållande med en kille, allra minst ha sex med en sån. Idag blir jag spyfärdig bara jag ser en "snopp" på bild.
Jag trodde jag var kär i killar på den tiden men efter några förhållanden med tjejer så vet jag idag skillnaden, det är STOR skillnad och jag är förbannat glad över att jag "kom ut". Jag pratade med en kompis som också är flata och hon stöttade mig och sa att det skulle kännas bättre om jag kom ut. Jag som trodde min familj skulle typ stöta bort mig stöttade mig från första dagen och det kändes som en hel befrielse att få berätta det. Jag mådde mycket mycket bättre efter det så jag råder alla "smygbögar och smygflator" att komma ut för familjen, är det negativt för dom så är det inte dig det är fel på, det är deras problem. Var stolt över vad du är!
Härligt att du uppmanar dem som inte kommit ut att göra det och jag gillar komentaren att om de inte gillar det är det deras problem :) Så är det ju med allt här i livet och vi alla har samma värde oavsett vilken sexuell läggning vi har! Fattar inte att det ska vara så mycket skam i det.. Jag har 4 barn och ett fosterbarn ( alla hetero) men skulle någon av dem vara homosexuell så skulle jag ha tagit det för vad det - en sexuell läggning, precis som hetero. Ha det gott!
Tack för din berättelse !
härligt att läsa att det funkade både för dig och din familj - din pappa visste och det blev naturligt :) gott att du skriver , det är så många som tvekar och funderar fast vad kan hända , himlen trillar ju varken ihop eller världen sönder. Det viktigaste är att må bra i sig själv och de få som inte accepterar kan man vara utan hoppas jag för de bara stjäl energi! Kram!
Härligt att du trivs med livet :-) som du skrivet, har familjen problem med ens sexuella läggning är det fel på de, inte på personen i frågan!
Kram
