Jag läser en bok, "Otrogen på öppen gata" av Belinda Olsson. Jag skrattar så jag kiknar ibland för hon är så jävla lik mig, ja inte Belinda men tjejen i boken.

Inatt läste jag några sidor och då kom det en klockren kommentar som jag SÅ kände igen mig i, exakt så skulle jag kunnat säga själv. Jag ska citera en del av texten. Agata är på en mammagrupp med sin några månader gamle son Alex och nu har hon gått dit för första gången och passar inte riktigt in bland dom andra mammorna och deras snack, en mamma börjar.

"-Han äter hela tiden och bajsar!" En annan mamma kommer in i samtalet. "Det gör Oliver också men idag var hans bajs lite grönt." Första mamman: "Oj då, ska bajset var grönt redan? Vi har gult fortfarande". Andra mamman: "Men jag blev bara så glad, eftersom han varit förstoppad och så, att det var så fint. Senap". En tredje mamma lägger sig i: "Nico har faktiskt inte haft så ont i magen. Han har bara knorrat lite. Men inte så farligt.". Andra mamman: "Nä men det har inte Vilda heller. Det var bara nu."

Och här kommer alltså Agatas inlägg: "Själv är jag nöjd med mitt bajs, det är brunt i fall ni undrar". Det är detta som lika gärna kunnat ha vart jag! Ett försökt till ett skämt som kanske inte alltid går hem och i fall ni undrar så gjorde det inte det hos dessa mammor heller. Torrbollar!

Om ni vill läsa boken och få er ett gott skratt rakt igenom så köp den eller låna på bibblan.