Vilken skräck..

Jag har flera gånger när katastrofer händer runt om i världen tänkt hur jag skulle känna om jag var en av dessa som låg begravd levande under massa bråte och ingen hör mig eller kan lokalisera vart jag är. Jag tror ingen kan tänka sig hur man skulle känna sig, ja dom som inte vart med om det alltså. Där ligger man timme efter timme, dag efter dag och kanske har skitont överallt och man kan inte röra sig. Jag skulle få fullständig panik, det skulle lysa skräck i mina ögon men det är väl här man ska behålla lugnet och tänka att jag kommer bli hittad, ingen vet bara inte när.

Det har ju hittats levande personer efter jordbävningen och tsunamin i Japan, unga som gamla och dom har ju verkligen kämpat järnet för sitt liv. Du har liksom ingen aning om hur det ser ut omkring dig om du är begravd, du vet inte om dina nära och kära har överlevt. Fruktansvärt! Jag tackar så fruktansvärt mycket att jag bor i "rätt" del av världen där vi är skonade från jordbävningar och tsunamins.

Många tankar till folket i Japan just nu!






Kommentarer
Postat av: Britt

Det är så jag inte riktigt orkar ta in alla hemskheter från Japan. Det är som om det inte finns något slut på allt elände där.

2011-03-16 @ 21:24:06
URL: http://brittsbetraktelser.blogspot.com/
Postat av: Rickard

Det är helt sant vad du säger det finns nog ingen större skräck i dag än att hamna mitt i en katastrof

som du berättad att tänk att vara under marken och inte kan röra sig eller veta om någon letar efter en. och sen tänka på kommer jag överleva detta kommer någon alls hitta mig. jag tycket det är hemskt att såna saker händer världen.

2011-03-22 @ 17:03:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback