Ni vet ju hur sakta tiden går när man ser fram emot nåt va? Hur man nästan längtar ihjäl sig men att dagarna inte går tillräckligt fort även om veckorna flyger fram? Så känns det för mig nu. Om 15 dagar (om turen nu är på vår sida) så kommer "människan från förr" till mig. Det är nervöst, det är pirrigt, det är som att träffas för första gången fast vi var ett par i ett år men det är ändå 6 år sen vi träffades så det kommer bli grymt nervöst den dagen det är dags.

Jag kommer städa, gå och skita, städa lite till, släppa dammsugaren mitt i för att springa in och skita igen och så kommer det att hålla på. När det är dags att hämta henne på stationen är det jag som har ett hem som är halvstädat, inte bäddat rent och det är fartränder i toaholken. Tror ni hon vill komma in då? Eller att hon vill återvända om det nu blir att vi träffas igen? Det tvivlar jag ju på. Kanske jag ska städa redan nu och inte röra en millimeter i hela lägenheten tills dess?

Herregud om jag är ett vrak redan nu vad kommer jag då inte bli den dagen?!

5 dagar ska hon vara här och då sa jag till henne att vi inte skulle vara på Facebook eller bloggen men se det gick inte "Klart du måste skriva ett blogginlägg om dagen!". Ja vill ni läsa om oss två dom dagarna så får det la bli så då.

Ja det var väl allt för idag. Godnatt!