Så kom då dagen, dagen jag längtat efter nu ett tag, ett jävla tag faktiskt, från den dagen då jag fick veta att jag kunde få ett busskort.

Imorse gick jag till tågstationen där Pressbyrån ligger.

Min buss skulle gå 7.45 från stationen, jag gick hemifrån 7.10 för jag skulle hinna köpa busskortet. Det här med att veta och inte veta hur lång tid det tar är jag inte så bra på. Det kunde ju i och för sig ha hänt saker, det kunde tex ha kommit getter som sprang över vägen så jag inte kom fram, det kunde också vara så att tåget kom och bommarna gick ner, det kunde också i och för sig varit så att jag blev haffad för att jag inga reflexer har på mig..på trottoaren, så kunde det ju ha varit men nu blev det inte så.

 

Jag var på Pressbyrån 7.15, var utanför 7.17 och satte mig i väntsalen och väntade. Hade jag nu varit själv så hade jag kunnat lägga mig ner på rygg och kanske sovit en stund men det kunde också ha resulterat i att jag blivit tagen som fyllo, död eller bara en drägglande kärring, så kunde det ha blivit men nu var jag inte själv så jag fick sitta där och bli trött igen och väldigt uttråkad.

 

I alla fall så åkte jag till jobbet, underbart att slippa cykla dit faktiskt. Jag jobbade lite, jag följde även med "Utropstecknet" till ett ställe för att tjejen som jobbar där skulle få nya svep och annat till imorgon. På bordet stod detta.

 

 

Det stod två såna bredvid varandra och en lapp som det stod "Till er alla" på. Jag och "Utropstecknet" bockade och tog varsin. Sen kom det en anställd där och skulle visst hälsa på oss...kan säga såhär, han måste tycka att jag är väldigt konstig. Jag tittade på honom, vände mig om, tuggade sketfort, torkade mig om munnen och SEN hälsade, ungefär en kvart efter. Men som sagt, vi jobbar på Samhall så dom kan förvänta sig vad som helst, det är det som är så skönt med att jobba där.

 

När vi kom tillbaka till jobbet jobbade vi lite till sen åkte jag buss hem. Bredvid mig i busskuren stod det en tant, vi säger Asta 75.

 

 

Asta 75 år hade såna här skor, jag hade likadana fast röd/vita för några år sen. Tuffa Asta tyckte jag, tills hon tittade på mig och frågade om jag skulle ta upp hela bänken som jag satt på. Verkligheten var den att den var väldigt stor nog att vi båda fick plats på den. Asta 75 kan ta sig i dalen tycker jag.

 

Förövrigt är jag ledig imorgon, det firade jag förut, med kladdkaka och grädde. Thaimat orkar jag inte gå och hämta idag. Det får nog bli en bit kladdkaka med grädde lite senare också istället.