Förutom att ha sprungit på toa ett par gånger har jag endast värmt lite mat och sen tillbaka till sängen igen. Den här febern verkar vara ganska flexibel. Ena stunden är jag kokhet och andra så fryser jag som en gnu. När jag var liten och sjuk så öppnade mina föräldrar ett fönster, hade det öppet några minuter och sen stängde. Nu är det ju svinkallt ute och inte fan är det nån som stänger det heller, jag hade öppet några minuter i morse men var tvungen att stänga det igen för att Nogger var halvvägs ut med huvudet för att vråla om att dom får äcklig mat på det här stället.

Annars har Iza legat bredvid mig mest hela dan, dom känner ju på sig när vi människor inte mår bra. Iza har klappat mig på kinden alternativt trycka till den med sin tass med lätta klor ute, är rätt glad över att jag klippte dom i förrgår faktiskt. Ibland kryper hon upp, är 2 cm från mig och bara kollar att jag lever, lägger sig på armen och sover en stund med ena ögat öppet ifall hon måste ringa 112 liksom.

Det är inget kul att vara sjuk, det är trist att vara hemma och knappt kunna göra nåt. Jag skulle diska..det orkade jag inte.

Vill bara ha en speciell person här som skulle pyssla om och skämma bort mig otroligt tror jag. Hon skulle vara mina ben som gick och hämtade allt jag bad henne om. Hon skulle få gå till ica för att köpa glass, tömma soporna och hade det funkat så hade hon även fått tömma min blåsa!

Semla vill jag ha också! Choklad! Mitt liv tillbaka! Så kan vi säga!