Tack!
Kl 5.18 vaknade jag lite lätt, min blåsa var fylld till bredden men någonstans där började jag tänka, jag såg inte framför mig att jag hade ställt klockan i går kväll, jag tog mobilen och visst hade jag rätt, jag hade inte ställt den! Min blåsa räddade mig från en pinsam situation där jag skulle vara tvungen att ringa chefen och förklara att jag försovit mig, jag slapp också pikarna från jobbarkompisarna så TACK blåsan, TACK!
Nu har jag duschat, gett katterna mat och vatten, fixat håret, klätt på mig och sitter nu här vid datorn samma tid som jag i vanliga fall skulle gå upp, rätt gött faktiskt.
Onsdag idag och möte med hela arbetsstyrkan!
Ha en go onsdag!
go härlig dag till dig med.
har ni också besök av anders???
håll i hatten :)
Inget ont som inte har något gott med sig säger man ju. ;)
Själv blev jag väckt vid två, men inte av blåsan, utan av telefonen.
Inte lika kul.... Fick sätta mig och åka iväg till grannbyn två mil bort, för jäntan var medvetslös av en insulinkänning hemma hos en kompis.
Intressant sätt för mig att skaffa nya bekanta på så där mitt i natten. :/
Nu mår hon bra i alla fall, men hon har väl halvt skrämt vettet ur familjen hon sov över hos.
Hoppas hon tycker det var lite pinsamt, och försöker lära sig leva med sin diabetes, och inte mot den. Då blir det gärna såhär nämligen...
För min del var det ju kört att sova när jag kom hem, och skulle upp två timmar senare, så jag fick en rysligt tidig morgon jag också kan man säga.
Men när jag kommer hem idag så ska jag tippa ikull och toksova!
