Jag känner mig som ett utsketet päron, en urvriden disktrasa, en mosad banan. Så otroligt trött men nu är det över. Nu är det jag gruvat mig för i 3 veckor bakom mig.

 

Att se min bästa väns kista med otroligt vackra kransar och blommor överallt var så otroligt overkligt. Jag var inte beredd på att ett foto av henne skulle stå på en ställning heller. Det kortet hade jag aldrig sett förut men hon var så vacker, så naturligt vacker att man häpnade. Det kortet tittade jag på många gånger under den timmen begravningen varade. Hon kändes mer levande, som att hon stod bredvid och tittade ut över sina pojkar, familj, släkt och vänner, log och sa att det var helt okej, att hon mådde bra nu. 

 

Prästen var bra, han pratade om Ewa som att han hade känt henne länge, han tryckte på det som verkligen var Ewa. Omtänksam, hade ett enormt stort hjärta och älskade sina pojkar över allt annat.

 

När två av hennes favoritlåtar sjöngs av en solist öppnades kranen för många, inte minst för oss som visste att det var just hennes låtar. "Eloise" och "Have you ever seen the rain". Han sjöng så vackert och man hörde nästan Ewa sjunga med. Hon kunde texterna utantill och hon levde sig alltid in i dom.

 

 

 

Inatt har jag sovit av och till. Jag har väl vaknat varje timme från kl 23.30-6.30. Har drömt glimtar av min och Ewas alla år tillsammans. Allt från då vi satt i hennes säng när hon bodde hemma och kollade igenom Elloskataloger till då vi festade. Det var en salig blandning av då och nutid. Att ha Ewa så nära mig kändes ändå skönt. 

 

Idag är det dagen D, dagen som man har gruvat sig för, dagen då man inte vet hur man ska reagera, dagen då Ewa ska göra sin sista resa någonsin på jorden - begravningen.

 

Hur mycket man än försöker spela upp den i huvudet så tror jag inte att man kan vara förberedd, man vet inte alls hur man ska agera, reagera och heller inte hur andra ska göra detsamma. 

 

Det kommer bli en vacker begravning, ingen tvekan om det, den kommer också bli lång, mycket musik, musik som Ewa älskade. Hon älskade att sjunga och det var då hon levde upp, det var något hon var säker på även om hon sjöng hellre än bra, skitsamma, man blev glad när man såg Ewa stå med micken i handen, en mick som inte ens var ikopplad. Det var då det glittrade i hennes vackra ögon och det var då hon mådde bra. 

 

Den här dagen kommer både bli hur jobbig som helst, den kommer vara en dag att minnas så länge man lever och hittills kommer det vara mitt livs jobbigaste dag.

 

Fått veta att vår bukett som vi närmaste vänner fixat blev jättevacker, det tvivlar jag inte på då den gjordes med hjärta och själ av någon som också kände Ewa väl.

 

Hoppas att ni ger mig styrka i tanken idag, det behöver jag...familjen, pojkarna och hennes närmaste vänner.

 

Hon kommer alltid att vara min bästa vän no mather what!

 

 

Ewa, du fattas mig/oss!

 

 

Året är 1988, min dotter är född och Ewa var redan då min bästa vän. Bästa vänner tills döden skilde oss åt <3

 

 

Jag har så mycket i huvudet nu att jag bara ser julreklam lite snabbt på teve och reflekterar inte över det märkvärt.

Det är inte bara Ewa som upptar en stor del av mina tankar utan någon annan som gör mig på gott humör, får mig att tänka på annat och får mig att få ny energi varje dag men sina värmande sms. Livet hade varit förjävla trist om jag inte hade henne i mitt liv.

 

Det här med jul. Det här med snö och det här med julklappar. 

 

Jag brukar köpa första julklappen redan i oktober. Nu är det en del som har kostat, det är en del räkningar som är lite höga men juklappar kommer jag såklart att köpa ändå. Efter jul kanske? Emelie? Inte? Hepp.

 

Snö ja, förra året kom det snö i oktober och stannade kvar bra länge, tror det var förra året i alla fall som det kom så tidigt. Åren går så fort att man glömmer lätt. Det kan komma lite snö på julafton och försvinna efter julhelgen, mer behöver det inte bli, sen kan våren komma i januari och stanna till maj eller nåt.

 

På tal om snö på julafton, eller den som inte kom. Julafton 2007 mina vänner!

 

Idag är det lördag. Nu är det 3:dje lördagen på raken som jag är hemma. Ingen fest så långt ögat når och det är så jag vill ha det. Har ingen lust att sitta och häva i mig öl, bli onykter, gå till krogen, ha kul och sen gå hem. Jag hade inte haft kul på krogen tror jag. Det är där som man var med Ewa, allt förknippas med henne. Folket skulle ställa massa frågor när dom är onyktra, jag skulle inte kunna koppla bort henne, jag skulle inte kunna slappna av! 

 

Därför är jag hemma, där jag vet att jag kan sitta och fundera ifred. Hur skulle det ens se ut om jag gick ut före begravningen. Antagligen skulle jag bli så onykter att jag bryter ihop. Då är det bättre att jag är hemma.

 

På torsdag är det begravning och det kommer vara min absolut värsta dag hittills i mitt liv. Jag är glad att jag har vänner med mig, vänner som kände Ewa som jag, vi är vänner som stöttar varann. Vi ska gå upp ihop för att säga farväl, jag går inte upp själv.

 

Jag har haft besök nu. Hon gör att jag glömmer bort mycket för en stund, hon får mig att skratta, hon får mig att inte sitta still, hon får mig att le. Är så glad över att jag har henne i mitt liv, vet inte riktigt hur jag hade mått om jag inte hade haft henne. Hon för över så mycket god energi till mig och det är jag tacksam över. Hon är en klippa!

 

Snart blir det en öl i hemmets lugna vrå, det kan vara gott. Man kan dricka en öl utan att känna att man vill ut och slå klackarna i taket, jag dricker inte ölen idag för att bli berusad utan för att det är gott! 

 

Hoppas att ni får en helt underbar lördag vad ni nu ska hitta på! <3

 

 

 

Ni vet ju sen förut att jag sällan kan gå förbi godishyllor med nytt godis utan att stoppa ner det i min korg eller kundvagn va? Precis, därför kunde jag inte motstå detta idag på Netto.

 

 

När jag berättar för folk jag nyss lärt känna och dom då vet att jag är flata (det hymlar jag aldrig om) så berättar jag också att jag har en dotter. Det är DÅ det uppstår fruktansvärt många frågetecken över deras huvuden. Det är också DÅ jag inte hymlar om att jag hade en period på 15 år som var förvirrad. Jag hade karlar och OJ vad karlar jag hade. Jag har varit sambo 2 gånger och förlovad med den sista sambon.

 

Det var när jag var 30 som jag förstod att jag var bisexuell och det var för 7.5 år sen som jag förstod att jag verkligen inte ville ha karlar alls. Jag vill inte ha en drule, jag vill ännu mindre se en ens på bild! Det är svårt att förstå för en del, hur man kan vara utan. DET KAN MAN, TRO MIG!

 

Jag är dock glad över att jag i tidig ålder fick en dotter.

 

Nu är jag hemma efter min resa. Jag och en kompis satte oss på tåget 8.30 för att åka till Göteborg. Ett hotellrum var bokat och när vi väl kom dit så hade vi gått och gått och GÅTT igen, vi frågade oss fram även om jag hade GPS:en på i mobilen, det visade sig sen att vi hade gått åt helt fel håll. Det är bara 800 meter från Centralen men vi gick nog fan en halvmil första gången. 

 

Vi lämnade in väskorna på hotellet, vi fick inte komma in direkt så vi gick till stan, det var då vi gick rätt väg och märkte att vi hade gått för mycket i onödan med tunga väskor. JAG hade en tung väska, kompisen hade en sån där man drar. Det ska jag också skaffa mig ifall man får för sig att resa igen.

 

Vi gick och gick och gick för att hitta en restaurang som tilltalade kompisen. Själv hade jag nöjt mig med Mc Donalds men se det passade inte. Hon ville ha kött förstår ni. Vi hittade till slut (tack och lov) en grekisk restaurang och där åt vi (tack och lov igen). Jag tog en öl till maten, det brukar jag aldrig göra men nu gjorde jag det alltså.

 

 

Sen gick vi igen och vad hände då tror ni? Precis, vi hittade knappt tillbaka till hotellet. Återigen gick vi fel, frågade oss fram och kom till slut fram, det var väl i grevens tid kan man säga för man hade nästan mjölksyra i benen. Vi fick vårt hotellrum och det var faktiskt väldigt fräscht.

 

Jag funkar, så kan man uttrycka det. Jag måste funka, livet går vidare för mig men det kommer alltid att vara ett tomrum efter Ewa, ett tomrum som aldrig kommer att grävas igen, det kommer aldrig att växa igen, jag VILL inte att det ska göra det. Ewa betydde oerhört mycket för mig och jag för henne. Vi var varandras bästa vänner och det kan ingen ta ifrån oss. 

 

I helgen åker jag bort i 34 timmar. Skriver inte vart. Det har ingen betydelse för jag åker inte dit för att träffa folk, jag åker dit för att få ett avbrott i vardagen och tankarna. Begravningen har inte varit än och jag vill få andas lite innan den och då passar jag på att lämna min stad och fara till ett ställe där jag kan andas lite lättare just nu. Få ny energi och känna mig lite friare. 

 

Jag kommer inte att vara ensam, jag kommer inte känna mig ensam och jag kan slappna av i sällskapet.

 

Jag började att jobba i måndags och den ångesten jag hade på söndag kväll var enorm men när jag väl började jobba så gick det bra. Jag pratade mycket med mina två kollegor och jag känner att jag får tips, råd och stöttning. Det var ett bra beslut att göra det. Dom dagarna jag var hemma var jag helt ur balans och dom dagarna hade jag inte kunnat jobba det vet jag.

 

Jag fattar fortfarande inte att min bästa vän är borta, det kommer nog att ta tid och det får väl ta den tid. Hon fattas mig enormt mycket! <3

 

Var rädda om er och varandra! <3

 

 

Först vill jag tacka för kommentarer och alla tankar ni haft. För att ni haft tankar på mig vet jag ju eftersom jag har statistiksmätare och ser att det är samma IP-nummer oftast som återvänder flera gånger om dagen eller åtminstone en gång.

 

Jag kommer inte skriva om vad som hände för detta var inte hennes forum utan mitt men eftersom ni fått läsa så mycket om henne genom åren så känner jag ändå att jag måste delge er lite.

 

Ni har ju läst om min bästa vän Ewa eller hur? Precis, det är just hon som lämnade jordelivet i otrolig stor sorg och saknad för många förra söndagen. Jag är inte ensam om det hela, hon lämnade efter sig mamma, pappa, 5 syskon och två söner. Även många vänner och bekanta. Jag får mitt stöd på Facebook, otroligt stöd måste jag väl tillägga för Ewa var en person med ett otroligt stort hjärta och då blir man också sörjd av många. Flera ringer och några har kommit på besök.

 

Vi blev vänner redan som 16-åringar då vi började i samma gymnasieklass, hon hoppade av men vi blev vänner, umgicks nästan dagligen och hittade på massa saker. När vi var 25 år hände nåt som jag inte heller kommer gå in på. Vår vänskap tog slut och den kontakten var bruten i 15 år. Jag slutade aldrig att tänka på Ewa som min bästa vän för vi hade delat så mycket. Hon var den första tex som jag ringde till när jag hade bestämt mig för att inte göra abort utan behålla barnet. Hon var den som kom upp på BB och grät av lycka när hon såg min dotter..idag 24 år. När hon för 4 år sen skickade ett sms till mig och ville ta upp kontakten igen tvekade jag aldrig. Jag var bara så otroligt glad att hon gjorde det. Jag är tacksam över att jag fick 4 år med henne även om det är dom sista jag fick.

 

Jag har så mycket minnen med och av Ewa genom åren att jag nästan går sönder av att jag nu måste bära dom ensam och inte med henne. Vi stod varann väldigt nära, berättade allt för varann, fanns där för varann och stöttade varann i allt. Det finns massor som hon fick veta som ingen annan vet, det är nu det gör så ont att jag inte har någon att bolla med..det kommer aldrig att finnas en Ewa till i mitt liv. Hon var mitt bollplank, min bästa vän, mitt mycket! <3 <3 <3

 

Nu får jag fylla mitt liv med annat men det kommer aldrig komma en dag då jag inte tänker: "Det här måste jag berätta för Ewa" för det kommer vara med sorg i hjärtat varje gång när jag kommer på att det inte går. 

 

Jag lägger in en dikt jag skrev till henne på Facebook.

 

 

 

Ta hand om er och varandra på bästa sätt, lova det! Värna om vänner, familj och dom ni tycker om. Livet är alldeles för kort och skört för att vara egoistisk!

 

Alla kärlek till er <3

 

 

Jag kommer nu att låta mig själv ha en bloggpaus.

 

I måndags hände nåt som jag kommer få bära med mig resten av mitt liv. Mitt liv kommer att förändras otroligt mycket. 

 

Min bästa vän hittades död och jag fick samtalet inte långt ifrån då hon hittades så jag mår inte så bra kan man väl säga. Därför väljer jag nu att avbryta mitt bloggande ett tag. Jag är ledig resten av veckan så jag kommer ju varken jobba eller göra nåt kul.

 

Men ta hand om er, var lyhörda på allt vad folk säger till er och stötta folk som mår dåligt ordentligt. Ta er tid med nära och kära, en dag är dom borta, då är det ni som kommer att ångra er kraftigt! Och skiljs aldrig osams!

 

Vi hörs när jag fått smälta allt, mår något bättre och när jag har något att skriva om.

 

Kärlek till er alla! <3

 

 

Igår somnade jag rätt tidigt, runt 21.20, var trött som ett as efter att ha sovit 4 timmar på morgonen enbart. 

 

Imorse när klockan ringde 4.30 trodde jag någon skämtade med mig. Det kändes som jag precis hade somnat. Jag blinkade många gånger innan jag såg att klockan verkligen var dags för att kliva upp. Jag släpade mig ur den varma och sköna sängen. Jag hade inte rört mig ett skit under hela natten vad det verkar. Jag hade fortfarande andra sängens kudde under armen, täcket var fortfarande mellan benen och mitt hår var bara platt på ena sidan, ja..eller mer slickat kan man väl säga.

 

Jag ställde mig i duschen och när jag tittade mig i spegeln så..ja då var det jag men en tröttare jag, en trött Sune med påsar under ögonen, röda ögon och märken efter en tillknygglad kudde på vänster kind.

 

Jag förbannade denna måndag, kan vi inte bara ta bort måndagar ur almanackan? Lediga varje måndag? Man måste ju fan rätta till sig innan efter helgens bravader innan man går till jobbet tycker jag.

 

På jobbet var vi astidigt. 6.41 stod vi utanför och väntade tills dom hade bytt om. Såg att dom satt på kontoret och det var då vi stormade in med moppstativ och annat man behöver när man ska städa och SOM vi städade sen. 

Det gick som på räls tror jag minsann. Tog frukost i form av två Ballerinakex i bilen, där var det ingen värme och inte ute heller för den delen för helvete vad kallt och rått det var på förmiddagen. 

 

Sen var det till att åka till kontoret. packa om och ta nästa ställe. Där var jag själv och hur många gånger fick jag inte frågan: "Är du själv idag?!" Och hur många gånger fick dom inte svaret: "JA!" då tror ni? Flera! Jag hoppade inte över nåt, det var till att slita och släpa och gå, gå tillbaka, gå igen och så höll jag på ett tag men vad fint det blev sen! Jag är envis minsann!

 

Jag åkte hem, helt slut och höll på att somna i hallen medan jag tog av mig skorna. La mig i sängen och höll på att somna där också men jag tittade på film istället. Så nu sitter jag här och jag lär inte bli så sent i säng idag heller kan jag lova!

 

 

 

Igår blev det lite fest igen. Det gick segt men när tredje personen kom blev det party. Var meningen att vi skulle ut men det blev aldrig så. Vi förfestade, dansade, spelade Geni och hade oss.

 

Sen vet jag inte riktigt vad som hände. Två av oss gick hem i alla fall. Somnade runt 5.30 och vaknade 9.30. Nu är man helt slut i både kropp och ögon. Blir nog en tidig kväll.

 

Jag känner att det har blivit för mycket festande så jag har bestämt mig för att nästa helg ska vara helt vit, den ska jag tillbringa hemma i lugn och ro. Kanske får kaffebesök på söndagen annars blir det nog soffan framför teven hela helgen. Minns inte när jag hade en sån helg så nu längtar jag lite efter den.

 

Imorgon är det jobb igen. Den där måndagen kommer nästan för snabbt tycker jag men det funkar det också.

 

Hoppas att ni haft en bra lördag och söndag.

 

 

God förmiddag på er alla!

 

Ja herregud vilken kväll det blev igår. Jag ska berätta.

 

Jag gick hem till kompisen och käkade tacos. Det var supergott!

 

Ja då var det helg igen då. Den här veckan bara flög, visst gjorde den det? Kan ha med att göra att jag var ledig i måndags men det är rätt gött att det är helg i alla fall.

 

Denna dag på jobbet flög också. Oj...vad den flög.

 

Vi packade, jobbade, åkte till kontoret, slängde in moppar och microdukar i tvättmaskinerna, packade om, åkte till nästa ställe, jobbade, åkte till kontoret, slängde diverse i maskinerna, packade om och åkte till sista stället. Det har flutit på bra måste jag säga och jag är SÅ glad över att ha fått de kollegor jag har. Vi har kul, vi är samspelta och vi trivs med varann! 

 

När jag kom hem kastade jag av mig kläderna och kröp ner i sängen och sov 1.5 timme. Det var enormt skönt.

 

Om en stund ska jag iväg till en kompis och äta tacos, dricka öl och tjöta järnet! Om hon inte somnar förstås. Då får jag väl tjöta själv då!

 

Ha en enormt underbar fredag alla läsare!

 

 

 

Stackars Agneta Sjödin som bara får män som enbart vill ligga med henne, en trofé liksom. Själv skulle jag inte ha något emot att ligga under täcket med en sån snygg och läcker kvinna som Agneta men hon är ju skithetero! Sen spelar det ingen roll hur jävla bra i sängen man är, hepp så är det.

 

Näe men ärligt talat. Träffar hon bara killar som har för avsikt att kunna skryta om att dom legat med en kändis så har hon ju valt fel killar. Då kanske det är bättre att hon skaffar sig en kille som också är kändis. Inte för att det garanterar ett livslångt förhållande men kanske lite längre. Skit i pojkspolingar som sen sitter i en soffa med sina grabbpolare och skryter om att dom minsann fått Agneta Sjödin på rygg. 

 

Jag tycker om Agneta, redan första gången jag såg henne i rutan, jag kommer inte ihåg i vilket program det var men hon såg så naturlig ut, verkade naturlig och rolig. En genomgo tjej alltså. Jag skiter i om hon är känd eller inte, det är ju så jag fått upp ögonen på henne ..precis som alla andra!

 

Lycka till Agneta, till slut snubblar du över den där riktiga mannen som inte bara ser ditt kändisskap utan också den kvinna du är och förtjänar att vara.