Nu har jag dammsugat för 511:e gången på en vecka. Båda katterna verkar nu byta päls eller nåt för så fort dom har varit någonstans så ligger halva pälsen där. Jag kammar dom varje dag men likt förbannat är det lika mycket hår för det.

Jag funderar starkt på att raka dom. Kanske färga stubbet rosa? Gult? Risken finns ju då att dom inte känner igen varandra och det blir ett jävla liv på dom. Räcker med att jag badar den lilla så fräser den stora mot henne för att hon inte luktar samma som innan. För oss människor är det tvärtom. Vi fräser om partnern inte duschar och hyllar dom när dom luktar mumma. Luktar dom däremot någon doft vi vet inte finns i vårt badrumsskåp så fräser vi och slänger tallrikar när det uppdagas att doften kommer från nån annan tjej/kille.

Idag ska jag träffa min handledare på AF och gå gemensamt upp till soc. Jag ska se om det går bättre med henne i släptåg. Jag hymlar inte längre att jag sökt hjälp därifrån. Det är deras skyldighet att hjälpa folk i nöd och just nu är jag verkligen i nöd. Jag får inte stopp på mina utslag, jag har slut på salvor, jag kliar och det börjar om. Jag kliar inte medvetet utan gör det i sömnen.
Jag behöver komma till sjukhuset för många åkommor och särskilt för min rygg som har blivit sämre. Sen har jag någon infektion i kroppen som gör att mina fötter och smalben/vader svullnar upp och jag kan tex inte ligga på knäna med smalbenen mot golv för då gör det ont. Jag måste försöka få hjälp iallafall och jag har ju papper på allt. Det hjälper nog även till att jag har papper på att jag ska in i en annan lägenhet snart.

Vi får se. Detta är inte ett liv längre, det är ett försök till överlevnad.
Jag går in i detta med öppna ögon och vet att soc har ett system som inte är av denna värld så jag förbereder mig på ett nej igen.

Men håll tummarna iallafall!