Att cykla i sig är egentligen inget nytt eller heller ingen utmaning för mig. Jag skaffade motioncykeln för att jag i vinter inte kan cykla och på vintern kan man heller inte gå särskilt långt utan att vara livrädd för att trilla och jag har redan en skadad rygg och vill inte att den ska paja mer.

När jag var liten/yngre var man lite mer aktiv i benen. Det var sällan jag frågade om mina föräldrar kunde skjutsa mig någonstans. Hade man cykel så tog man den. När jag spelade fotboll var träningen en bit bort och inte alls nästgårds men man cyklade, jag hade glömt fotbollsskorna en gång vad gjorde jag? Jo just det, jag cyklade hem och hämtade dom såklart! När jag höll på med friidrott var inte arenan heller nästgårds, det var bara att cykla på det. Jag har förresten mina fotbollslår att tacka för att jag fortfarande har musklerna kvar där, min dotter undrar hur jag fortfarande kan ha det efter så många år men så är det. Dom får jag inte bort helt enkelt.

När jag gick i femman hade jag en "pojkvän" som bodde 1 mil utanför stan. Mina föräldrar jobbade och han hjälpte sin pappa på gården. Vad gjorde jag? Just det, jag cyklade och inte bara cyklade, jag cyklade på stora vägen bland alla långtradare och skit. 1 mil tog 2 timmar med motvind. Kan tilläggas att pappa fick hämta mig sen för hem tänkte jag då rakt inte cykla.

Jag och min fd sambo tog med oss 4 polare och cyklade något som heter "Viken runt". Det är 7.3 mil och det cyklade vi på runt 4 timmar.

Idag var det något annat. Jag cyklade 1 mil utan uppehåll en enda gång. Det hade aldrig funkat om jag var rökare. Men jag är en stolt ickerökare som snart varit det i 10 månader. 27 minuter tog det och det är nu tänkt att jag ska cykla 1 mil varje dag och öka om en vecka. En sketgo cykel är det dessutom. Tack snälla Micke för den.

En skitdålig bild men jag har ingen lampa i taket