När klockan ringde (en envis ringsignal på mobilen, ja en sån där signal som kan väcka upp döda, medvetslösa, idioter och mig) så slängde jag av mig täcket, sträckte på mig, tog av mig mitt blomrutiga nattlinne, vek ihop det så där fint som dom gör i affärer (om det nu inte har varit rea och 511 personer rotat runt och lika många plagg blir skrynkliga), la det under kudden och gick upp. Näe okej, inget nattlinne men det ser bra ut i skrift.

Jag hoppade in i duschen, fixade frillan, klädde på mig och gav katterna mat. DÅ säger inte min mage med mild röst "godmorgon" utan mer med panikartad röst med en släng av elakhet: "Hörrö, redo för lite fart?" Visst tänkte jag och skulle släppa ut lite luft, döm om min förvåning när jag hörde min mage asgarva åt mig och jag fick springa in på toa fortare än när en man från Nigeria springer 100 meter på ett OS!

Efter en kvart och en tom mage segrade den, jag fick ringa jobbet och sjukanmäla mig. Min mage vs Sune= 1-0.

Har ringt vårdcentralen också för att få fler tabletter, har jag tur så slipper jag ett läkarbesök, hoppas jag bara får ett recept som jag kan hämta ut fort som fan och sen hem igen.

Ja det var väl allt för nu.