1993 var jag i Stockholm, det var min andra dejt med en kille som skulle komma att bli min sambo samma år. Han campade på Bredängs camping ihop med sina föräldrar, jag fick komma dit och bo i hans tält. En kväll bestämde vi oss för att gå på bio. Det var inte bara en film att välja på, eller två som det är här i stan utan säkert 20 olika.

Vi kom fram till att vi inte hade sett filmen "Bodyguard" någon av oss även om den inte var ny, den hade kommit ut året innan.

Från den dagen, från den sekunden då jag hörde Whitney Houstons röst  var jag fast. Hon kom att bli en av mina stora idoler. Den rösten fick mig att bara vilja ha mer av henne. När jag hörde låten "I will always love you" grät jag. Inte bara för att jag satt med min blivande sambo i biosalongen utan för att hennes röst gjorde mig gråtmild, inte för innehållet utan för hennes otroligt underbara pipa, ingen hade någonsin kommit i närheten av att träffa mig rätt in i hjärtat som hon med sin musik.

Inatt hittades hon död, teorierna går isär, jag bryr mig inte så mycket om vad det var som tog hennes liv och varför utan en stark stjärna har släckts på jorden, den är istället otroligt stark på himlen, kanske den starkaste som någonsin funnits däruppe.

R.I.P Whitney Houston, din musik kommer leva kvar här länge länge, både på jorden och i mitt hjärta.