På andra sidan gatan där jag bor finns det en butik. En butik som det kanske är 5 personer i varje dag men kanske 1 varannan dag köper nåt. I denna butik jobbar det en kvinna. Hon dammtorkar var och varann minut, sopar mattan utanför dörren säkert 10 gånger om dagen (fast det inte varit några kunder i affären), hon sopar golvet däremellan, hon själv kan ju ha släpat in 2 gruskorn på vägen in efter sopningen på mattan utanför dörrn. Brevid den butiken ligger det en annan butik som man kan handla pizza i. Idag skyndade hon sig in, fort som sjutton för att handla. Vad trodde hon? Att det skulle bli rusning till hennes egen butik under tiden? Ett tag hade hon en som hjälpte henne inne i butiken. Varför då? Då satt det alltså två kvinnor och rullade tummarna. Visserligen hade dom ju varann att prata med och slå ihjäl tiden men ändå. Tänk dig vad trist detta måste vara! Gå upp på morgonen i vetskapen om att du snart ska jobba på ett ställe som har så få kunder ändå fram till klockan 18 MEN världens renaste butik måste hon ju ha iallafall. Arma kvinna!