Nu kan Iza aldrig bli mamma

Idag var jag och min dotter iväg till grannkommunen för att kastrera hennes kattunge. Vi fick sitta i väntrummet och vänta ett bra tag . Före oss var det två kattungar, två syskon, Sixten och Elsa hette dom och dom satt helt stilla i sin bur medan lilla Iza pep och försökte krafsa sig ur buren. Det var helt lönlöst för idag skulle dom göra så att hon aldrig skulle bli mamma. På vägen tillbaka till bilen läste vi en lapp på en anslagstavla:"Har ni sett Måns? Han smet från djurkliniken i februari, vi saknar honom så". Herregud tänkte vi, vad gör dom med djuren därinne egentligen? Nån måste alltså precis ha öppnat dörren och han smet ut. Han ville nog bli pappa den stackarn. Men jag har pratat med min dotter nu och hon har varit och hämtat Iza igen med rakad mage och allt. Nån tratt har hon inte heller på huvudet för numera är det så modernt att dom syr igen inifrån. Lilla Iza vinglar och sover i badrummet. Min dotter hade fått med sig en lapp hem om att efter en sån här operation kan katten vara ljus och ljudkänslig, är väl därför hon sover på mattan i badrummet där det är det enda stället utan fönster. Lilla gumman då!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback