Så kom då dagen, dagen då jag skulle göra allt för sista gången. Jag vaknade vid 5.30, tog fram min finaste kråsblus och den nyaste volangkjolen och strök dom, hoppade in i duschen och gjorde sen en fiskbensfläta. Målade mig det finaste jag kunde och putsade mina stilettstövlar och begav mig iväg.

Näe fy fan va jag ljuger. Jag klev upp, duschade och tog på mig träningsbyxor, en sleten t-shirt som nog tillverkades i slutet av år 1900, borstade igenom håret och drog, naturligtvis med ränder efter kudden kvar i fejjan. Jag tänker då inte klä upp mig för att det är sista gången på jobbet. Det visade sig att det gjorde ingen annan heller så. Det var ingen fanfar när jag kom alls.

Det bjöds på smörgåstårta dagen till ära. Inte illa pinkat det! Gott var det. Jag fick även en T-shirt som det stod "I <3 osså företagets namn på. En vit genomskinlig t-shirt som jag absolut tänker ha när jag går på krogen eller på date.

Alla grät, jag höll ett tacktal, vi sjöng "The show must go on" med Queen från en bandspelare som gick på mycket dåliga batterier så ni kan ju tänka er hur det lät.
Näe, så var det inte alls. Det var som vanligt utom att jag betona väldigt fint att nu fick dom minsann göra allt jobb själva. Får la se hur länge det går innan ett telefonsamtal kommer och slänger sig handlöst om mina ben för att få hit mig. Lick me between my ass säger jag då. Näe det kommer inte ske det heller. Ge mig julbonus i form av en julskinka och en ny skjorta så kommer jag.

Nu hör man till den stora skaran som kallas "Arbetslös" igen. På måndag kan det vara skönt och på onsdag då jag fyller år men sen får vi se.

Här får ni en läskande bild på smörgåstårtan.

Vi tog av plasten före innan vi åt