Dag 26 - mina rädslor

Rädslor ja, hm. Jag är väldigt höjdrädd. Det var jag inte innan jag fick följa med upp på taket till ett höghus på åtta våningar när jag "pryade" som fastighetsskötare. Idag kan jag inte ens åka Pariserhjulet på Liseberg, det är knappt jag kan titta ner från min balkong på tredje våningen. Jag är nog rätt mörkrädd men det har nog mer med att göra att jag inte hör som alla andra och att jag tror att jag ska bli överfallen eller nåt. 

När jag var liten och vi var i sommarstugan så kunde jag gå i kolsvarta mörkret ut till utedasset själv och då var jag runt 6-7 år. Men det har kommit med åren. Det är ju inte så att jag ligger med tända lampor i hela lägenheten precis men ja mörkrädd är jag nog.

Jag är också rädd att min dotter ska bli utan föräldrar i tidig ålder. Hon har bara mig som föräldrer. Det var dels därför jag slutade att röka, jag hade inte förlåtit mig själv om jag hade fått lungcancer och det var mitt eget fel.  Skulle jag få en annan sorts cancer så är det inte riktigt samma sak, då är det inget jag orsakat själv. 

Annars är det nog inte så mycket jag är rädd för faktiskt.  Visst jag skulle ju inte sätta mig ner och klappa en orm om jag såg en precis, samma med stora spindlar men det är ju rätt normalt.




Kommentarer
Postat av: Anette

Det är synd att rädslor ska behöva finnas i

tillvaron, de förstör så mycket.

Jag är så rädd att det ska hända mina anhöriga

något, att jag ska förlora dom.

Och så hundarna och katterna.

Fick igår akut ta bort en högt älskad katt efter

en olycka då han blev svårt skadad och led

mycket innan jag kom fram till veterinären.

Så rädslan för att nära och kära, och djuren,

ska fara illa tycker jag är värst.

2010-12-31 @ 20:48:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback