Det är väl egentligen mycket jag saknar men som jag accepterat att jag inte har eller aldrig har haft.

Jag saknar att ha jobbarkompisar, jag saknar att ha rutiner i mitt liv, jag saknar en riktig lön, att verkligen känna att man har pengar som man dessutom har över när räkningarna är betalda. Jag hoppas att jag får ett jobb snart, första riktiga lönen, oj oj jag kommer känna mig som en miljonär.

Jag saknar en del av mitt liv från förr, då bekymmer inte fanns på kartan och ibland saknar jag tiden då jag var liten.
Jag saknar min mormors mat, finns ingen som kan slå hennes matlagning och hur mycket man än försöker att återskapa hennes maträtter så lyckas jag aldrig.

Jag saknar min gamla figur som jag hade för bara 5 år sen, jag vet att jag kan göra nåt åt det och jag ska dit igen. Jag mår inte bra av den jag har nu och jag har aldrig varit så stor som nu.

Annars saknar jag inte direkt några personer. Jag har alla dom jag känner att jag vill ha i mitt liv, dom som gör att jag mår bra. Energitjuvar kommer inte i närheten av mig längre, jag har satt ner foten en gång för alla. Ingen ska få mig att må dåligt igen, då åker dom ut med huvudet före med en gång.

Jag kan sakna min dotter när hon var liten, känna dom där knubbiga små armarna omkring mig, dom blöta pussarna och plocka upp nappar över hela lägenheten (min dotter skulle alltid ha 7 nappar i sängen samtidigt när hon skulle sova).

Ja det var väl allt.