När jag såg vad dagens tema var tänkte jag direkt på ett ögonblick, inte bara ett ögonblick utan också mitt bästa ögonblick.

När jag låg på förlossningen hade jag så satans ont och trodde ryggen skulle gå av på mig och undrade hur jag kunde vara så dum att jag blev gravid. Jag krystade och trodde jag skulle göra på mig flera gånger om, när hon sen kom så gnydde hon lite och blev sen lagd på mitt bröst, hon tittade rakt in i mina ögon med sina då mörkblå ögon (hon har isblå nu), blinkade en gång men fortsatte sen att titta. Just där, just där i det ögonblicket kände jag att all möda, alla krämpor och all smärta var som bortblåst. Hon var min och hon var SÅ välkommen till världen som MIN dotter. Den sötaste lilla varelse jag hade sett. Där tänkte jag också att det var en jävla tur att jag inte gjorde abort som var bestämd samma dag jag ringde mödravårdscentralen och blåste av det, jag hade bestämt mig, jag skulle bli mamma.