Jag var inne på bloggen "Innan du fanns" förut och där hade Linda skrivit om en annan bloggare, Mona. Hon ligger just nu på sjukhuset efter att ha gjort en Gastric Bypass-operation, där man stryper magsäcken. Jag gick in där och började garva det första jag gjorde. Tjejen har sån humor jag gillar så henne kommer jag att följa helt klart. I detta inlägg skriver hon om att hela buken fylls med luft så att man fiser, släpper väder, brakskiter jättemycket efteråt. Det får mig genast att tänka på alla mina koloskopiundersökningar jag har gjort där en lång och böjlig slang går in i skitan på dig med en kamera på. Det är obehagligt eftersom hela slangen ska upp i hela tjocktarmen, sen sprutar dom in luft i magen och då fattar ju alla, luften ska ju UT också! Man känner hur det börjar bubbla i magen och man verkligen håller sig för man vill ju inte brakskita i rummet med 3-4 personer därinne men jodå det ska man, det är väl enda gången då man verkligen FÅR släppa sig utan att man känner skam (ja vissa bloggare skäms inte för att släppa sig öppet och ljudligt har jag fått lära mig). Medan slangen rör runt i magen och det gör ont ligger man också och håller sig och håller man sig så är man spänd och spänd får man INTE vara på en sån här undersökning för då dras tarmarna ihop och det gär ännu ondare. "Slappna av! Andas långa andetag", det var sånt jag fick höra sist och jag skrek efter mer morfin vilket jag inte fick "slappnar du bara av så gör det inte så ont". Där och då kunde jag dragit ut slangen och strypt fanskapet, det GÅR inte att slappna av när det gör så satans ont. Iallafall så var min mage så fylld med luft att jag bara var tvungen att släppa lite på det. "Hoppsan vad duktig du är!"hörde jag och då kände jag mig som ett barn som precis suttit på pottan och gjort nr 2, bara väntade på att få ett bokmärke eller klistermärke men det uteblev. Efteråt ligger man i ett bås med bara ett draperi till nästa patient som kanske inte alls har gjort samma undersökning. Gaserna finns kvar så dom MÅSTE ut. Sist trodde jag att jag var ensam i rummet och ingen brevid mig så precis när jag hade lagt av en riktig rejäl brakskit och riktigt kände hur magen blev mindre hörde jag lite försiktigt "Oj då", jag var alltså inte ensam, bakom draperiet låg det en tjej i 20årsåldern och då skulle jag kunnat ha blivit en våt fläck men jag fann mig fort och svarade "Ja det verkar vara en gasläcka här!" Då skrattade vi båda och jag fortsatte att släppa mig. Eftersom man dricker 4 liter lavemang och man är helt ren i magen så luktar inte gaserna nånting, det är väl också enda gången det inte gör det på  mig ska jag säga, fråga min dotter och mitt ex.

Gå nu in och läs Monas blogg för den är riktigt rolig. Hon uttrycker sig så som jag bara älskar. Humor is the shit!