Jag har en tjuv här. Igår skulle jag göra mos och korv, när potatisen nästan var klar så skulle jag känna på den med min potatissticka, jag hade den i lördags så jag vet att den inte skulle vara långt borta. Jag letade i varenda låda, i alla skåp, tittade tom i kyskåpet, under spisen och i skafferiet utan resultat. I fredags skulle jag ha locket till min tillbringare, det var också helt väck. Man kan ju bli tokig för mindre eller hur? Jag dammsög förut, eftersom jag har en kraschad rygg så händer det inte ofta att jag böjer mig ner när jag ska dammsuga under soffan utan det får bli som det blir typ. Jag dammsög där och hörde att nåt slog emot listen vid väggen bakom soffan, böjde mig ner och vad var det som glimmade till? Jo just det, potatisstickan! Jag har en 8 månaders tjuv här. Under fåtöljen hittade jag locket till tillbringaren. Gör hon detta för att jävlas eller för att leka med? Jag vill inte tänka på vad som skulle kunna ha hänt om hon fått upp den i ögat eller i halsen. Skåpen i köket har jag fått tejpa. Papperskorgen i badrummet har jag fått ställa någon annanstans annars ligger allt utspritt som är där, igår samlade jag ihop saker säkert 10 gånger så jag tröttnade. Idag höll jag på att få vatten upp i skitan när jag satt på toa för som ni vet så gillar ju den stora katten att spola och det hade hon i tankarna innan jag var klar men jag hejdade henne i tid tack och lov. Det är high life här som ni märker. Ibland tycker jag mig höra dom fnissa åt mig när jag svär för 511e gången när dom har hittat på nåt bus. Förr var det min dotter och mitt ex mot mig och nu är det mina katter. Det är som att ha småbarn helt enkelt, kan man få bidrag för det??