Igår (läs onsdag) frågade min dotter om jag ville hämta henne och en kompis i grannstaden för att dom skulle ut. Visst sa jag, ringde mina föräldrar och frågade om jag fick låna deras ena bil och det gick ju bra. Jag älskar att köra  bil eftersom jag inte har någon egen och jag kör väldigt sällan. Idag ångrar jag att jag sa ja för naturligtvis så kom ju då MER snö vilket inte avtog när jag väl skulle iväg. Ja det var ju meningen att jag skulle hämta dom när stället stängde kl 2 men istället:
Sms nr 1 från dottern 23.45: "Kom".
Jag spelade Betapet just då men som tur är så var det det snabbaste spelet som finns nämligen PANIK, jag kände lite så också, 2 minuter senare var det färdigspelat, tog på mig termobyxor, jacka, vantar och gympaskor, japp jag fryser aldrig i gympaskor, har tom haft seglarskor en hel vinter och frös inte ett skit. Iallafall, ut och sopade av en helvetes massa snö på bilen och skulle precis sätta mig och åka iväg och fick då sms nr 2 23.55 från dottern: "Vänd! Hämta oss kl 2". Jag förbannade snön, jag förbannade dottern och jag förbannade isskrapan som är skapt på ett sätt som inte är vettigt. Jag skevar iväg in igen. Sätter mig vid datorn och fick då sms nr 3 00.05 från dottern: "Nu vill vi hem på riktigt". Just i det läget så önskade jag att jag inte hade körkort kan jag säga men jag tog på mig samma mundering igen och gick ut, fick sopa av bilen återigen och åkte iväg. Jag är inte van att köra och absolut inte i mörker med ett väder som är från helvetet. På en 100-väg kör jag alltså i 60 hela vägen och såg knappt vart jag skulle köra, jag körde lite på måfå. Fick en långtradare i arslet tack och lov för han lyste upp lite mer, den vägen som är 4 mil lång kändes som det dubbla. När jag väl kom fram kom det 3 förfrusna töser in i bilen varav den ena bor i den staden och gärna ville ha skjuts hem. Jag är inte så hemma där så hon fick dirigera, tjoflöjt, snö överallt och upptäckte rondellen när det var försent, upp en bit på den och fick backa tillbaka. Dottern som satt och halvsov vaknade till liv och undra typ om jorden gått under eller ett jordskalv var ett faktum, nej då det var bara morsan som inte såg rondellen. Hon slumrade till igen och jag satt och pratade med hennes kompis som bor mitt emellan dom här städerna, japp mitt ute i bushen där det inte var plogat ett skit, ja det var det i och för sig inte nånstans men här var det lite mer snö så att säga. Vi kom dit hon bodde iallafall. Sen när vi nästan var hemma upptäckte jag att oj, värmen i bilen kan man ju sätta på och se där det immade inte igen! Jag hade kört 7 mil utan ett uns värme eftersom det immade igen men nehe det passade sig att fungera när vi nästan var hemma. Skjutsade hem dottern som förövrigt inte kände sina fötter och nu är jag alltså hemma. JAG LEVER! Yes! Den är resan på 8 mil gör jag aldrig om när det är sånt här väder kan jag säga. Never again, inte ens om Katherine Moennig vill att jag ska hämta henne på stationen 4 mil bort! Vet ni inte vem Katherine är så kan ni googla!

Kraftigt snöoväder jo tack!

Godnatt