Har ni nångång sett framför er när ni lyssnar på en viss låt att det är ni som står där och sjunger eller spelar? Jag må vara 40 men har sett alla High School musicalfilmerna och jag ser framför mig i håll i er nu. Cheerleaderkläder och viftar med en sån där dammvippa eller vad det nu är för nåt. Tröjan är för liten och magen hänger ner, kjolen skär in i den sk midjan som ska finnas nånstans, jag skuttar runt för det är det enda jag kan, ska benet upp en bit så blir det på sin höjd 2 cm över backen sen får jag ryggskott. Jag ser alltså detta seriöst men inte på ett allvarligt sätt utan mer som en komedi. Jag har alltid varit en clown. Gillar inte att vara i centrum som mig själv och jag är faktiskt väldigt blyg bland nytt folk jag aldrig träffat men det är då jag kan ta fram komikern i mig. När jag gick på komvux så fanns det nåt som hette Informationsteknik. Man skulle övervinna sin rädsla för att prata inför folk. Det fanns ingen återvändo för man kom inte undan, ville man inte en lektion så fick man ta det nästa så jag tog tjuren vid hornen och gjorde allt till ett standupnummer. Näst sista lektionen sa läraren att sista lektionen var det frivilligt att göra ett framträdande, vem tror ni gjorde det enda framträdandet? Just det, jag! Jag gjorde ett nummer på en kvart med en videokamera i nyllet om då jag fick min titanskruv inborrad i huvudet. Jag såg på alla i klassen att dom inte visste om dom FICK skratta men att det sprack för alla sen. Det var hellyckat. På betygsamtal med läraren frågade hon om jag inte hade tänkt på att bli stå-uppare. Jag driver med mig själv väldigt mycket och gärna till mångas förtvivlan men också glädje. Så åter till det här med att vara med i en film eller ett band. Jag skulle inte kunna göra ett seriöst framträdande utan då som en clown.

 

 

Anmäl er till min Dagens Blogg-tävling som går ut kl 18 ikväll. Gör det HÄR