Dom första 2 dagarna efter att Nogger blev kastrerad var hon lite slö, låg mest hos mig i sängen och jag gillade läget liksom. Nu i två nätter har hon varit en pina i arslet. I morse vid 4.30 vaknade jag av att hon hoppade jämfota på min mage och bröst. Jag vrålade att hon skulle ut från sovrummet så att jag kunde få sova.

Nogger: -Är du inte klok?! Jag och Iza har vår bästa timme nu!

Jag: -Kan ni ha den bästa timmen någon annanstans kanske?

Nogger som låg på magen och hela huvudet under sängen där Iza låg hånskrattade samtidigt som hon retade Iza med tassen och lät ungefär så här "Woho, woho, woho, woho" och Iza blev mer och mer irriterad, drämde till Nogger så hon flög som en pallevante mot mig så hennes bajshål hamnade i fejjan på mig. Jag ska nog vara glad över att jag inte just då hade ute tungan.

Nogger vände sig om mot mig, svart i ögonen och väste:

-Nu du matte, nu är det krig!

Hon hoppade ner, tog fram en morakniv från hålet i magen som veterinären verkar ha glömt och började jaga Iza genom hela lägenheten. Jag gick upp och stängde båda dörrarna till sovrummet och somnade om.

Jag har hört att katter blir lugnare efter en kastrering men vissa verkar mer ha bränt av några hjärnceller av morfinet.