Idag var det sista gången på hudmottagningen alltså. Jag sket i badet, vatten och badolja har jag hemma, tog bara solningen på 10.46 minuter. Sköterskan stod och grät när jag skulle säga hej då. Hon sa att hon aldrig haft en patient som haft så mycket utslag men som det läkt så fort på. Hon hulkade och slängde sig runt halsen på mig. Gav mig en puss med massa rosa läppstift på min kind och stoppade ner en lapp med sitt mobilnummer på i min ficka. Jag sa hasta la vista baby men jag dejtar inte damer över 60.

Eftersom min dotter bor så nära sjukhuset så tog jag cykeln dit också. Det slutade med att jag fick en påse med smutstvätt med mig. Hon höll på att tvätta när det helt plötsligt vägrade att rinna ner vatten i trumman, vaktmästaren kom men han visste inte mer han så det blir en reparatör. Jag ska tvätta imorgon (jag trodde det var idag) så jag tar hennes också. Hon kommer med mer imorgon, hennes påslakan blir som en boll i hennes torktumlare hur mycket hon än drar isär det. I min blir det inte så men jävligt skrynkligt.

Eftersom Carro och Magnus fått sommarjobb och dom skulle dit på information så tog jag hand om Josefine, deras 2-åring med ett ordförråd som säkert ligger över kurvan av ord. Hon skrek åt deras hund att han skulle lägga sig ner, han skulle backa och han skulle dra åt helvete. Näe det sista sa hon inte men jag såg hennes blick...typ. Vi körde vagnrace genom hela lägenheten. Hon med en dockvagn och jag med en kundvagn full med plastmat i. Här kommer det lite bilder.

Titta in i kameran sa jag ett flertal gånger med Josefine räknade upp varenda djur som just då var på Animal Planet på tv.

 

Josefine i sitt rum

 

Josefine har minsann en egen dator med både svenskt och finskt tal, det sistnämnda ska vi nog aldrig använda

 

Ajjemen en egen kundvagn från Ullared har hon också

 

Här är jag i min segergrimage

 

Nu är jag helt slut och jag är glad att jag tog fel på tvättdag för jag orkar nog inte röra mig en meter.