Jag och Ewa skulle slå följe till Ica och jag skulle vänta på henne på hennes parkering. När jag stod där hörde jag fågelungeskrik och jag försökte lokalisera det. Jag tog några steg framåt och där, där satt den fula lilla dunbollen.




Över mig satt mamma, pappa eller nån annan jävla släkting till denna grå massa på en lyktstolpe. Ungen vrålade och hade tydligen fick jag veta senare gjort det ett par dagar. Ingen som brydde sig om den. Han är säkert sen i utvecklingen och kan inte flyga än medan hans syskon, kusiner, bryllingar och styvsystrar kunnat flyga länge.
Jag vågade mig inte fram så långt för jag gillar inte att ha en pickande måsjävel som försöker slita ut min hjärna genom örat liksom.

Den gick senare och lade sig bredvid en handikappshiss som går till ortens tidningshus. Hade jag varit han så hade jag tagit den där hissen och gått in och försökt skriva en insändare till tidningen. Antingen på Skänkes, bortadopteras, lägenhet hyres eller annonsera efter en flygfirma. Är han kvar imorgon ska jag nog ge honom det tipset.