Varför väntar man alltid till sista dagen med att städa när man vet att man ska få folk hem? Så är det iallafall med mig.

Jag vet att så fort jag vaknar imorgon så kommer jag hoppa ur sängen, håret på ända, mysbyxor nästintill bak&fram och vet inte var jag ska börja, jag kommer stå i hallen, klia mig i huvudet och gapa rakt ut och förbanna mig över att jag inte började tidigare. Nu är det bara mina föräldrar men ändå. Jag kommer rensa klädkammaren för min pappas fru har aldrig varit här och hennes ord ekar i mitt huvud "Nu vet du det att det där ska inte bara bli ett skyffe som du slänger in allt som inte ska synas i resten av lägenheten". Vad har jag gjort tror ni? Precis, piskan väl synlig, alla kedjor i taket måste gömmas, lackskorna, lackbh:n med hål för bröstvårtorna måste absolut gömmas undan, alla analpluggar i alla möjliga storlekar och inte tala om alla gamla använda falukorvar som dräller överallt. Ni förstår va? Jag kommer få fullt upp men det ska vara klart vid 15-16tiden och då ska jag ha varvat ner så pass att det inte syns på mig att jag en halvtimme innan hade svettpärlor ända in i fisringen!

Sen ska dom komma in och säga nåt i stil med "Oj vad fint du har, har du städat precis innan vi kom eller", och det är då jag ska säga "Nehe du, det är så här fint jämt nuförtiden". Ska jag kanske lämna två glas i diskhon? Släppa mig strax före dom kommer så dom inte känner Ajaxdoften? Ja det tror jag fan att jag gör. Dåså, planen klar och stressen börjar så smått komma redan innan jag har gått och lagt mig. Fint Sune, du är bara bäst!

Bäst att gå och lägga sig då för imorgon bitti är det jag som står med huckle, städrock och en dammvippa i näven!