När jag skulle till ICA förut så gick jag ner för trapporna här (jo det är sant) grannens dörr under mig öppnades, i dörröppningen stod det en liten söt tös på ca 4 år, precis när jag skulle säga hej till sötingen så uppenbarade sig en långhårig schäfer, han tittade på mig, skällde som en tok och skulle precis springa ut när husse bakom fick tag på honom. Dom stängde dörren snabbt så jag kunde komma förbi.

Nedanför började jag skaka som ett asplöv. Till historien hör att när jag var 17 år bodde jag i ett hyreshus där det var två trappuppgångar i samma, jag kom utifrån och ner kom en äldre dam med en schäfer, damen hann inte rycka till sig hunden och jag skulle bara gå förbi, då utan förvarning högg hunden mig i armen, det gick igenom både jeansjackan och collagetröjan.

Damen tog mig till sjukhuset så jag fick en spruta, hon gav mig även ett ciggpaket för besväret (det var ingen åldersgräns på cigg då), med hunden i baksätet flåsande. På väg hem frågade kärringen om jag inte ville följa med till en park och leka med hunden. Jag tittade på henne som om hon var från yttre rymden och inte hade någon häst i stallet kvar alls. Aldrig i helvete att jag skulle göra det!

Året efter var jag gravid och var hos min pappas frus föräldrar. Vi hade knytkalas på julafton, jag skulle bara ta upp varorna ur kassen när deras schäfer bet tag i armen på mig, here we go again liksom. Det var inte lika farligt den här gången men efter det kan jag inte gå i närheten av en schäfer, ja utom den på midsommar då för vi var polare. Min första flickvän hade också en schäfer som skyddade mig som bare den,  men andra kan jag inte gå i närheten av. Idag fick jag verkligen flashbacks och det är inga roliga minnen eller uppenbarelser ska jag tala om.