Medan jag var ute och cyklade en stund förut så kom jag och tänka på mina barndomssomrar då vi var i min familjs sommarstuga, frukost ute varje morgon, tjatandet från då jag och syrran slog upp våra ögon om att vi ville åka och bada. Jag i min turkosa baddräkt och min simring som jag tog på mig så fort det fanns tillfälle. Solen sken ta mig fan alltid! Jag minns inte dom där regniga och kalla sommardagarna. Lite mer såna dagar då vi var äldre och campade i en husvagn och satt då och spelade kort, yatzy eller Fia med knuff när regnet piskade husvagnsfönstren.

När jag var liten så älskade jag att bada, jag var ett vattendjur, mer under än över och det skulle kastas tennisbollar till varandra eller en fotboll och nåde den som tappade den i vattnet, då blev man "Gris", ja om man var sist med att tappa den i ordet "Gris" då alltså. Gris var jag ju ändå liksom.

När jag blev äldre blev jag lite rädd för vatten, i alla fall där jag inte kunde bottna, idag badar jag nästan aldrig men det har kanske andra orsaker men ändå.

Nån som inte är ett skit rädd för vatten och djupa bassänger är Therese Alshammar som idag vann en medalj av guld på 50 meter. Hon har nu gått till historien genom att vara den äldste (33 år) i världen som fått en guldmedalj i VM och hon vann rätt stort. Tiden stannade på 24.14. Hennes långa arm nuddade kaklet först, kolla på bildspelet får ni se. Hela hon är ju lång så varför inte. Hon åker hem med två medaljer, ett guld och ett silver och det var också det enda Sverige fick. Inte så bara förstås.