Ni alla har säkert varit sådär fruktansvärt pinknödig och nästan pinkat i vasken i köket eller nån annanstans när människan inne på toa visar sig sitta och skita, läsa nya numret av "Allt om Trädgård" eller blogga? Så var det nästan för mig för en stund sen fast utan pink då.

Min hörapparat ger ifrån sig två tut-tut när batteriet är slut och jag nästintill är stendöv. Jag satt och tittade på film när det hände och jag vet inte men jag måste höra även om det finns text och vice versa. Jag trodde att jag hade batterier i ett par shorts som fanns i klädkammaren, jag hade nyckeln i annars går det inte att öppna, nu visade det sig att låset kärvade, jag fick inte upp dörren. Jag började bli rätt irriterad på tut-tutandet i höger öra och tänkte inte alls på att jag kunde ta av mig den. Jag slet i dörren, jag försökte att vrida om nyckeln medan paniken spred sig i min kropp likt pinket som nästan syns i ögongloberna hos en rejält pinknödig människa med benen i kors och händerna hårt tryckt mot underlivet.

Efter 10 minuter fick jag äntligen upp dörren, fick fram shortsen men där fanns det fan inga batterier. Paniken spred sig ännu mer likt en pinknödig som snart trodde att pinket skulle komma ut ur både öron och näsa. Jag stannade upp och försökte tänka, tinnitusen susade genom huvudet och jag fick för mig att ljudet var "Ha-ha-ha you are an idiot". Sen kom jag på det, jag la ju ur batterierna i byrålådan i hallen! När jag hittade dom och jag fick nytt batteri i apparaturen så var det som att äntligen få pinka, det var änglar som spelade Halleluja på både flöjt, munspel och mungiga. Underbart!