Den känslan vill jag inte ha igen

Ni kanske minns när jag skrev ett inlägg om när jag drömde om att jag åkte i fängelse men lyckades fly och sen var livrädd när jag försökte hålla mig undan polisen? Hur jag verkligen kände känslan på riktigt hur det var att vara på fel sida av lagen.

Nyss har jag drömt med en annan känsla som var fruktansvärd.

Jag minns inte allt men jag var på nåt kalas hos mina föräldrar där min dotter var med ...och SIN dotter som då var Emelie som 2-åring, min dotters kompis Julia var med också och dom pratade nåt om att dom skulle ut senare på kvällen men ingen sa något om vart Emelie (min dotters dotter i drömmen) skulle vara så jag frågade högt på kalaset och jag fick en blick från min dotter som kunde döda tror jag. Det var inte meningen att resten av folket skulle höra tydligen. Jag ville ha Emelie över natten för att jag ville att hon skulle vara i trygga händer. Hon blev sur och jag likadant. Dom skulle skjutsa hem mig men jag gick hem. På vägen skulle jag handla, gick in i en affär som två invandrare hade, för att komma till butiken fick man gå genom deras lager.

I vägen var det massa skit och jag blev ännu surare och vände. Jag fick ett sms av min dotter och jag ser det på displayen fortfarande "Får man inte ens fika eller? Vad är problemet?!". Det var nog nåt jag hade missuppfattat om det som skedde på kalaset.

Helt plötsligt var jag i ett stort hus med massa våningar och massa folk, jag gick in genom en dörr och där såg jag bara flator, alla satt på stolar och glodde på mig. Efter mig hade jag en tjej med kort och rödlätt hår, jag kände igen henne men kunde inte placera henne. Hon sa till mig: "Jag hörde två andra prata förut och dom frågade varandra om dom trodde att Sune skulle komma på festen." Hon sa också att det var en regnbågsfest. Någon kom fram till mig och sa att jag inte var bjuden och fick därför lämna festen med en gång. Tjejen bakom mig klängde sig fast på mig och ville hellre hänga med mig.

Vi försökte att hitta några trappor men hittade inga. Vi gick ut på en balkong och gatan nedanför var inte så bred så vi bestämde oss för att hoppa över till en stolpe mitt emot. Jag hade henne på min rygg och vi hoppade. Det var flera meter ner till gatan, hon tog beslutet och hoppade, just då uppenbarade sig trappor precis nedanför oss och hon såg ut att bryta båda fötterna och sen dog hon och bara försvann.

Kvar försökte jag hålla mig kvar på den där jävla stolpen och rädslan över att ramla ner var fruktansvärd. Jag skrek på hjälp ett antal gånger. I drömmarna kan jag aldrig skrika annars men nu så. Ingen kom till undsättning och precis när jag skulle ta mobilen ur fickan vaknade jag.

Fy fan vilken hemsk känsla! Jag hann också tänka, jag kommer aldrig få se Emelie igen och Emelie i drömmen var inte min dotter utan mitt barnbarn. Jag känner mig helt vimmelkantig efter den här drömmen. Hade jag nu varit en rökare (slutade 1 januari 2010) så hade jag rökt minst 3 cigg efter varann för jag är fortfarande skärrad. Hoppas innerligt att jag aldrig får uppleva den här känslan på riktigt.





Kommentarer
Postat av: Martina

Vilken otäck dröm när man känner så när man vaknar!

Vi som läser din beskrivning av drömmen kan nog bara ana hur otäck stämmningen var i drömmen och alla frågor du hade i drömmen och säkert efteråt också.



Det är väl det enda positiva med att inte få sova ostört när man är småbarnsmorsa...man hinner aldrig riktigt drömma de där drömmarna...inte som hjärnan orkar komma ihåg iaf.. :-)

2011-09-29 @ 09:46:55
URL: http://ytterligare.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback