Inatt har jag sovit av och till. Jag har väl vaknat varje timme från kl 23.30-6.30. Har drömt glimtar av min och Ewas alla år tillsammans. Allt från då vi satt i hennes säng när hon bodde hemma och kollade igenom Elloskataloger till då vi festade. Det var en salig blandning av då och nutid. Att ha Ewa så nära mig kändes ändå skönt. 

 

Idag är det dagen D, dagen som man har gruvat sig för, dagen då man inte vet hur man ska reagera, dagen då Ewa ska göra sin sista resa någonsin på jorden - begravningen.

 

Hur mycket man än försöker spela upp den i huvudet så tror jag inte att man kan vara förberedd, man vet inte alls hur man ska agera, reagera och heller inte hur andra ska göra detsamma. 

 

Det kommer bli en vacker begravning, ingen tvekan om det, den kommer också bli lång, mycket musik, musik som Ewa älskade. Hon älskade att sjunga och det var då hon levde upp, det var något hon var säker på även om hon sjöng hellre än bra, skitsamma, man blev glad när man såg Ewa stå med micken i handen, en mick som inte ens var ikopplad. Det var då det glittrade i hennes vackra ögon och det var då hon mådde bra. 

 

Den här dagen kommer både bli hur jobbig som helst, den kommer vara en dag att minnas så länge man lever och hittills kommer det vara mitt livs jobbigaste dag.

 

Fått veta att vår bukett som vi närmaste vänner fixat blev jättevacker, det tvivlar jag inte på då den gjordes med hjärta och själ av någon som också kände Ewa väl.

 

Hoppas att ni ger mig styrka i tanken idag, det behöver jag...familjen, pojkarna och hennes närmaste vänner.

 

Hon kommer alltid att vara min bästa vän no mather what!

 

 

Ewa, du fattas mig/oss!

 

 

Året är 1988, min dotter är född och Ewa var redan då min bästa vän. Bästa vänner tills döden skilde oss åt <3