Jag är stolt över att vara flata!

Det finns en komma-ut-berättelse tidigare i min blogg men nu i Pridetider tänkte jag skriva lite om både det, hur jag blivit bemött, hur jag tänker bland folk osv.

 

Den som vill läsa berättelsen tidigare..så finns den HÄR

 

Jag har i hela mitt liv varit grabbig. Visst det fanns tider också då jag sminkade mig men hade aldrig varken kjol eller klänning. Det var jag inte bekväm i. Då och fram till -99 hade jag bara karlar i huvudet. Fanns inte på kartan att jag skulle gilla tjejer. Det fanns en tjej som jag hade sett upp till sen lågstadiet, det var vad jag trodde bara en beundran. När det visade sig att hon var flata så förstod jag sen att när jag själv upptäckte det hela att det var mer än bara beundran för henne. Vi har umgåtts och......så, senare. Jag var till och med på hennes bröllop uppe i Sthlm för 3 år sen. Hon och hennes fru bodde hos mig dom helger dom var i stan och hälsade på.

 

I alla fall. Karlar kom och gick i mitt liv men det var vad jag vet idag inte så det skulle kännas att vara kär. Jag trodde det var äkta kärlek men jag tröttnade fort. Jag fick min dotter -88, då skulle jag fylla 19 år och jag kan väl säga att hon var nog den som räddade livet på mig. Att supa varje helg, vara med olika karlar varje helg...är liksom inte det bästa för hälsan. När jag fick veta att jag var gravid var jag i 3dje månaden och beställde tid för abort. Samma dag jag skulle göra den avbeställde jag. Det ångrar jag inte en sekund. Pappan och jag flyttade ihop 1 månad innan hon föddes och han flyttade ut 4 månader senare.

 

Karlarna fortsatte att komma in i mitt liv men i förhållanden men det fattades nåt kände jag.

 

-99 kom jag i kontakt med en tjej på Internet när jag läste på Komvux och jag kände en dragning till henne, något som jag aldrig känt förut. Vi träffades, det ena ledde till det andra och jag var i 7:e himlen, jag var inte kär i henne men själva grejen! Jag gillade tjejer och visste då exakt vad det var som hade fattats i mitt liv. Det var så här det skulle kännas. Sedan har jag haft några förhållanden, träffat andra tjejer och japp, känslan med en tjej är otroligt mycket mer än med en kille. 

 

Veckan innan jag fick kontakt med mitt senaste ex (2005) träffade jag en kille, hade sex och han var också den sista killen ever! 

 

När jag kom ut var det som bisexuell. Min familj var inte förvånade heller inte mina kompisar, faktum är att dom "vetat" att jag varit flata långt före mig. Ja dom trodde jag var flata fast jag var bisexuell. 

 

När jag hade mitt senaste förhållande med en 16 år yngre tjej som också var både mitt värsta och bästa förhållande förstod jag att jag faktiskt var flata. Än idag 7 år senare vill jag inte ha en karl, dom finns inte längre på min karta. Jag vill inte ha dom och många respekterar det medan andra tror att dom är Guds bästa skapelser och inte fattar att en flata inte VILL ha en karl och att det är SÅ jävla mycket bättre att ha sex med en tjej! 

 

Tyvärr så tänker jag lite för mycket på vad andra ska tycka om jag går hand i hand med en tjej, trots att hela stan vet om att jag är flata, trots att jag ALDRIG hört något negativt om det hela till mig. Finns inte en människa som gått bakom min rygg och tyckt att jag är äcklig för att jag gillar tjejer. Jag hoppas att jag kommer över den muren, att jag helt öppet ska gå i min egen stad hand i hand med tjejen jag älskar! I andra städer går bra, då kan jag till och med gå i en affär och pussa på henne. Det är det där spontana man gör, som ALLA gör. Man får liksom tänka sig för många gånger men jag ska fan skita i det snart. Orka lägga ner energi på vad ANDRA tycker om det jag gör.

 

Därför är det helt underbart att gå på Pride, där ALLA är likadana. Jag blir rörd varje gång jag ser äldre flator eller bögar på Pride för det är då dom verkligen öppet kan visa, det finns nog väldigt många i vårt land som sitter inne och inte visar öppet för att det är "tabu". Jag blir också väldigt rörd när jag ser transpersoners glada ansikten på Pride för det är DÅ dom kan gå precis som dom VILL utan att få skit för det. ALLA är vi olika men lika ändå. Olika är bra, annorlunda är bra! 

 

Pride firar 15 år i år och det har blivit skillnad men inte tillräckligt. Alla har inte fattat att ALL kärlek är BRA kärlek oavsett vem du älskar och älskar med! 

 

Happy Pride på er! 

 

 

 

 

Du har såååå rätt. Alla har rätten till att älska vem dom vill. Kärlek är underbart oavsett vem/ var/ hur. Mer kärlek till folket. :)

Du är uppenbart bisexuell.
Varför skäms du över att kalla dig det?
Och är det så viktigt att tala om för
andra vad din sexuella läggning är?
Varför skulle vi andra vilja veta det?

Svar till Bo: Nej jag är flata, läs vad jag skriver istället och är du inte intresserad så varken läs eller kommentera. Patetiskt att ens leta fram den här bloggen och lägga ner energi på nåt sånt.

Bra rutet Sune!
Kan ju undra om inte Bo läst vad din blogg heter?!
Ha dé!

Jag förstår vad Bo menar.
Om du nu verkligen har känt dragning till män så är du bisexuell.
Liksom, jag gillar lila och rosa i mitt hem. Men jag tycker mest om rosa väggar, vilket inte utesluter att jag skulle välja lila tapeter om just de var riktigt snygga + snyggare än de rosa. Och just nu så vill jag ha dessa lila tapeter, men när marknaden har fått in rosa tapeter som är snyggare så byter jag. Du kanske är inne i en lila period just nu.

Jag tycker det är märkligt hur någon kan vara lesbisk och alltid vetat om det även fast hon har varit med män.
Ännu märkligare hur någon kan bygga upp hela sin identitet på sin sexuella läggning och flagga med den.

Heterosexuella gör inte så, som många hbt-aktivister säger.
Det är skillnad på att säga "Jag heter Anna och jag bor ihop med min tjej Maria, vi är intresserad av hundar bla bla bla." och att säga "Jag heter Anna, jag är flata."

Heterosexuella brukar säga det första exemplet, fast Anna kanske har sin kille Erik ist.

Jag har alltid undrar över denna önskan att hela tiden tjata om sin läggning och jag har alltid fått spydiga svar och anklagelser om att vara homofob och diverse annat.

Svar till Rakel: Då du inte är homosexuell kan du inte yppa dig om det hela och jag kan heller inte förklara så en heterosexuell förstår. Så lägg ner bara, enda tipset jag kan ge dig. Och självklart ska jag fortsätta flagga för att jag är flata för vi har fortfarande jävla lång väg att gå! Hej då.

Nu är ju du heteronormativ som förutsätter att jag är heterosexuell. Hur kan du vara så säker på det?

Jag är faktiskt också homosexuell men jag alltid undrat varför vissa väljer att flagga med sin läggning.
Kan du förklara? Jag vill veta varför vissa väljer att identifiera sig med sin läggning och kämpa emot homosexofobin (som jag aldrig märkt i ett område där dessutom många religiösa kulturer bor).

När jag har berättat om mina relationer har jag aldrig lagt till ordet lesbisk. Ingen har heller brytt sig förutom hbt-aktivister.